Varje år, första söndagen i mars, är vi många som ”bänkar” oss i ”tv-soffan” för att kolla på Vasaloppet, kanske för att beundra de som åker eller för att ställa frågan, varför?
-För min del handlar det om tradition, pappa har åkt 38 lopp, nu är det min bror och jag som åker, min syster Pernilla servar under loppet och nu är även min dotter Ebba med och servar, säger Patric Karlsson i Hultsfred.
Pappa Sven-Olof körde sitt första Vasalopp 1976 och det blev fantastiska 38 starter.
– Peter kommer nu upp i 31 lopp och jag kör mitt 26:e.
Redan när Patric var 4-5 år åkte han runt på längdskidor hemma i trädgården.
-Sedan blev lokala ungdomstävlingar, pappa och brorsan åkte mycket, men jag fick vänta till 2001 för mitt första Vasalopp då det är 18-årsgräns.
-Det var riktigt kallt vid starten, -23, när jag kom i mål hade jag ont överallt och tänkte aldrig mer.
Men Patric ändrade sig och sedan dess har det blivit en tur till Dalarna varje år.
-Det är en fantastisk folkfest, det optimala är om det är stenhårda spår, -7-8 grader och sol, då är det lättvallat, Tidsmässigt har jag varit nere i 5.17 men jag har även varit uppe i cirka 12 timmar, då blir det en lång dag, säger Patric med ett skratt.
INGA SPÅR Han förklarar att väder och före givetvis spelar in men även hur ”många mil” det blir innan start.
-Slarvar man med skidträningen så blir det givetvis tuffare, ett år hade jag 0 mil i kroppen när jag ställde mig på starten, då fick jag åka väldigt sakta, säger Patric med ett skratt.
När pappa Sven-Olof slutade åka så fick Patric och Peter med sig Johan Ekström från Norrhult utanför Hultsfred. De tre var nyligen i Italien och åkte loppet Marcialonga.
-Det var premiär att åka något annat än Vasaloppet, allt runt omkring loppet var trevligt, men 3 dm nysnö på natten innan start gjorde att det inte fanns några spår och de sju milen var riktigt tunga och tog 8,5 timmar.
I årets Vasalopp siktar Patric på att åka en mil i timmen, vilket då blir en sluttid på runt 9 timmar.
-Det ska jag kunna klara, men tiden är inte så viktig utan det är att traditionen att åka med brorsan lever vidare, avslutar Patric Karlsson
